Låt inte Pride bli en kvalitetsstämpel

Krönika skriven för Succé 2017-05-28

Snart är det dags för fjärde upplagan av Karlskrona Pride. Dags att återigen manifestera för att Karlskrona ska bli ”en öppen stad vid ett öppet hav”. I år anordnas drygt 60 festivaler och/eller parader i regnbågens tecken i Sverige. Ingen hade väl kunnat drömma om att Sveriges Pride-karta skulle målas om så fort. Det gör mig både stolt och så där bubblande lycklig. För visst är det något speciellt med Pride? Den där bubblande känslan i magen av att få vara precis den man är och bli hyllad för den man är.

När främlingsfientliga krafter får allt starkare fäste i samhället. När andra länder runt omkring oss backar i sitt arbete med mänskliga rättigheter. Då måste Sverige och våra kommuner runt om i landet hålla fanan ännu högre. Inte bara för Sveriges skull utan för alla förtryckta HBTQ-personer runt om i världen. Styrkan och kraften som finns i en Prideparad gör Pride viktigare nu än någonsin. Den fyller en viktig funktion. Den synliggör och den ställer krav. För bakom den regnbågsfärgade hyllningen är livet för många långt ifrån en glad fest. Över 100 homosexuella gripna och torterade i Tjetjenien. Flera döda, begravda levande. Inte för 100 år sen. Det händer just nu. Inte särskilt långt här ifrån. För dessa personer betyder regnbågsflaggan mer än vi kan föreställa oss.

Men 60 Prideparader i Sverige får aldrig bli en undanflykt för att inte fortsätta arbetet. Flitigt använder man det faktum att det finns en Prideparad i en kommun som ett kvitto på att HBTQ-personers rättigheter har säkerställts. ”Vi är öppna och toleranta här <punkt> ”. Man tar sig för pannan. Har ni missat statistiken för självmord i Sverige? Läser ni ens undersökningarna om den dagliga diskrimineringen i er kommun? Sluta tolerera och börja inkludera istället. Sverige är långt ifrån fritt från diskriminering och förtryck.

Det är dags att kavla upp ärmarna nu! Inga undanflykter. Priderörelsen har hjälp till att syna och lägga korten på bordet. Nu måste vi börja jobba på allvar. Rom byggdes inte automatiskt för att någon tjomme godkände en ritning.

Låt oss manifestera kärleken, öppenheten och människors frihet under Pride. Låt oss göra det med glädje och sprida kärlek tills det bubblar över.

Men låt aldrig Pride bli en kvalitetsstämpel på att arbetet är slutfört.

Happy Pride!

 

 

 

Sluta se varandra som onda nätvarelser

Krönika skriven för Succé 2017-04-28

Hörrni föräldrar. Ja för all del även ni som inte är föräldrar. Måste vi sticka den tangentburna kniven i ryggen på varandra hela tiden med våra krav om att människan ska efterleva perfektionism.

Jag tänker framförallt nu senast på Ebba Busch Thor och hennes inlägg på Instagram som fått ta emot kritik. (Kanske är det old news nu men hur som helst) En avståndsbild på hennes 2-åring i overall liggandes på marken med texten: ”Jag har valt att kalla detta foto: stark vilja på parkering – scener ur en tvåårings liv”.
Man ska då gärna tycka, och tydligen även skriva hånfulla krönikor om, att denna partiledare ”gör sig rolig på sitt barns bekostnad”. Hennes barn (vars ansikte förövrigt inte går att urskilja på bilden) som på en millisekund outas över nätet och dess näthatande troll. Analysen av rätt eller fel kan börja.
  Var det fel? Hemskt för barnet? Blixtsnabbt börjar man fundera igenom sina tusentals inlägg på sociala medier. Vi har förvisso valt att inte publicera namn eller ansiktsbild på våra barn i några medier men nog fasen har jag väl ”gjort mig rolig på mina barns bekostnad” genom åren (om det nu är så det kallas). Är det inte bara sådant man gör ibland? Inte nödvändigtvis för att få feedback utan helt enkelt bara för att vi älskar våra barn hejdlöst och vissa saker kan vi bara inte låta bli att dela med oss av. När gråten av skratt från en vardagssituation knappas ned för att låta andra ta del av de livsnyfikna barnens fadäser. Eller när gråten av frustrationen i en specifik situation knappas ned bara av den enkla anledningen att som förälder få skriva av sig eller söka råd.

Ja, man bör självklart tänka både två och tre gånger innan man publicerar saker om andra, och framförallt barn, men vi måste sluta gå runt och se varandra som onda nätvarelser. Vem är jag att döma vad andra människor väljer att publicera ur sitt privatliv? Jag kan bara tala för mina egna val och det, kan jag lova, har inte heller varit smärtfritt. Älskar jag inte mina barn för att jag INTE publicerar dem på Facebook? Det kommer alltid finnas folk som är av en annan åsikt än ens egen och som inte drar sig för att uttrycka dem. Framförallt om ditt föräldraskap.

Kanske ville Ebba Busch Thor, efter en strid med en trotsig 2-åring, helt enkelt bara visa upp en vardag som inte är -den perfekta babybilden med nyinköpta rosor hashtag så-söta-när-de-sover. Kanske ville hon även visa något vi alla småbarnsföräldrar kan relatera till. Frustrationen.

Nätet öppnar upp för fördomar, kritik och hat och självklart gör vi ett val varje gång vi trycker på publicera-knappen. Men sen måste ansvaret lämnas över till läsaren att förvalta. Det är liksom det som är hela stommen i ett öppet samhälle. Respekt för varandra.

 

 

Måste man göra alla svenska kändisar till programledare?

Krönika skriven för Succé 2017-02-23

Någon mer än jag som tänkt på vilken dålig programledning vi fått se i årets melodifestival? Den prominenta skämskudden fick plockas fram redan under första genrepet i Göteborg. Tills jag insåg att det egentligen handlar om Hasse Anderssons totala oförmåga att leda ett program utan konstant stöd.Ja han är folkkär men snälla, måste man göra alla svenska kändisar till programledare?

För om ni bara för en sekund tänker bort Hasses missar, överdrivna kärlek till sin egen dialekt och oförmåga att prata utanför sina fusklappar så finns det två till i trion som borde fått glänsa i årets festival. Herregud vilket proffs hon är Clara Henry. Om detta är hennes första riktiga gig som programledare, vad kan hon göra härnäst? Inte en enda gång har jag sett henne titta ner i några kort utan verkar kunna rabbla nationalencyklopedin utan problem om någon bad henne. Inte en enda gång har jag sett henne tappa tråden när hon tvingas improvisera. Och David Lindgren, professionaliteten själv som äntligen fick glänsa lite i Malmö och visa Sverige vilket fulländat musikalgeni han är. Med dessa två och ett ordentligt manus hade vi återigen kunnat visa upp för Europa att vi äger den här arenan. För ni kanske har glömt att Sverige hyllas i hela Europa för sina spektakulära tv-shower Melodifestivalen och Eurovision Song Contest. Nä, Hasse Kvinnaböske Andersson skulle bli mannen på den vita hästen och hans makalösa misstag och snurrighet gör det tydligen bara ännu roligare att titta på. Bra humor Sverige.

Årets stora modeord i melodifestivalen är uppenbarligen ”Fuck”. Programledarna sjunger det, artisterna sjunger det… inte bara en gång… och nu har det tydligen också gett upphov till de största rubrikerna och den största debatten. Inte de rubriker man kanske trodde i stil med ” Hoppsan, fel forum, gör om och gör rätt!” eller ”Vad håller ni på med, Eurovision tillåter inte såna ord, ni kommer tvingas skriva om låtarna om ni vinner” utan istället får vi läsa på SVTs egna hemsida ”Efter debatten – Robin sjunger också det förbjudna ordet- Backar Lisa Ajax”. Va!? Har melodifestivalen blivit ett forum för människans-rättighet-att-få-svära? Förlåt mig men ordet fuck är bara ett idotiskt amerikaniserat maktord, inget annat. En svordom helt enkelt. Det blir bara fjantigt när det dyker upp på denna arena och inte i min vildaste fantasi trodde jag någon behövde ”backning” för det. Backa kvinnor som lever i förtryck eller HBTQ-personer som misshandlas för sin sexuella läggning. Sluta fjanta om en ***** svordom som ändå inte är tillåten i Eurovision.

Har melodifestivalen börjat tappa mark? Programmet som förr gav utrymme, inte bara för de största artisterna, de främsta programledarna och de mest magiska mellanakterna, utan även ett program som var med och ledde samhällsdebatten. En samhällsdebatt som nu för tiden tenderar att vara mörk, omänsklig och främlingsfientlig. Det händer fruktansvärda saker i världen just nu men för all del. Stå upp för rätten att svära i TV.