Motion om rökfri arbetstid

Motion inlämnad till Karlskrona kommunfullmäktige 2016-10-25

Det är allmänt känt att tobak dödar hälften av sina användare. 600 000 människor i världen dör varje år av att utsättas för passiv rökning. 200 000 av dem är barn.

I Blekinge dör 210 personer varje år som konsekvens av tobaksbruk. Denna siffra kan jämföras med de 300 som i Sverige dör varje år i trafiken. I trafiken har vi en nollvision. Varför vågar vi inte prata om en nollvision mot rökning?

Att skapa ett rökfritt samhälle tar tid. Därför måste vi börja med oss själva. Att ärendet om en rökfri arbetstid i Karlskrona kommun återigen hamnat i byrålådan är ingen bra signal mot våra invånare. Det bör vara en rättighet för alla våra brukare i kommunen att aldrig utsättas för passiv rökning.

Jag föreslår därför:

Att Karlskrona kommun inför rökfri arbetstid

Sophia Ahlin (m)

Att stänga ute homosexuella när det råder blodbrist är oansvarigt

Publicerad i flera lokala och rikstäckande medier

Det råder idag stor blodbrist i sjukvården i Sverige. Landstingen och regionerna lanserar därför nu en gemensam kampanj för att få fler att ge blod. Det är bra. Det är viktigt. Men det är också ett problem att en stor grupp människor på lösa grunder stängs ute från möjligheten att ge blod genom diskriminerande bestämmelser – nämligen män som har haft sex med män. 

Det är alltså olika regler för olika delar av befolkningen baserat inte på det egna beteendet, våra individuella egenskaper, utan på att du tillhör en viss grupp. Det är i grunden diskriminerande. Vi borde ha kommit längre. Att generellt hävda att alla män som har sex med män är en risk och alla som endast ägnar sig åt heterosexuellt sex inte är det är dessutom okunnigt och omodernt.

Reglerna idag säger att den som vill ge blod och är heterosexuell får ge blod om personen inte haft sex med någon ny partner de senaste tre månaderna. Det är en rimlig gräns. Reglerna säger samtidigt att män som har sex med män inte får ha haft sex överhuvudtaget på ett helt år för att kunna få ge blod. Detta gäller alltså oavsett om den mannen lever i stabilt monogamt förhållande med en och samma partner sedan många år tillbaka. Du måste ändå leva i totalt celibat i ett helt år för att kunna bidra till ett viktigt behov i samhället. Det finns inga skäl för så rigida regler och en så diskriminerande tillämpning.

Allt blod som doneras testas i Sverige för att säkerställa att det inte ska medföra risker. Det blod som en blodgivare ger första gången används dessutom inte alls, utan det är först vid andra tillfället och framåt som blod du donerar ges till någon annan. Det finns alltså goda säkerhetsmarginaler inbyggda i systemet.

Det är viktigt att ha hög säkerhet vid blodgivning. För att ha det måste varje blodgivare bedömas individuellt. Har den här personen ett riskbeteende eller inte. Personer som lever i stabila parförhållanden oavsett sexuell läggning är en väldigt liten risk medan en person som har många partners och byter ofta medför en större risk. Det handlar alltså inte om att vara homo- eller heterosexuell.

Det är dags att ta ett steg framåt, avskaffa diskrimineringen vid blodgivning. Se till att reglerna är lika för alla och därmed ge sjukvården bättre förutsättningar att hjälpa och bota.

Fredrik Saweståhl, Förbundsordförande Öppna Moderater – Moderaternas hbt-förbund

Sophia Ahlin, Distriktsordförande Öppna Moderater Sydost

Jonas Hellsten, Distriktsordförande Öppna Moderater Halland

Tobias Pettersson, Distriktsordförande Öppna Moderater Jönköpings län

Slutreplik till Lisbeth Beselin ang. Pride

Publicerat i Sydöstran 2016-04-01

(Svar på Lisbeth Beselins debatinlägg 2016-03-31)

Ja möjligtvis är jag 40 år yngre. Men om jag är 32 år. Har 2 barn, 3 bonusbarn, driver flera egna företag och har suttit i kommunfullmäktige i en medelstor svensk stad i 10 år. Är det då verkligen så att jag saknar verklighetsförankring? Eller är det snarare så att någon som benämner sig som 40 år äldre helt enkelt har tappat sin verklighetsförankring? När argumenten tar slut brukar härskartekniken ta vid. Det betackar jag mig för. Eller ska vi fortsätta diskussionen med att jämföra längd och hårfärg.

I ett mail till mig skriver Beselin att jag inte har med hennes åsikter att göra, att jag har dålig svenska och att hon ska anmäla mig för förtal. Därmed känns det som att en debatt som borde kunnat hållas på en saklig nivå tagit en helt annan vändning. Därför hoppas jag också att detta blir mitt sista inlägg i debatten. Men jag kan inte sluta förundras. Borde man inte som ledande politiker veta att en politiker som uttrycker sina åsikter, i en insändare till en offentlig dagstidning, också kan bli bemött med andra åsikter? Det kallas debatt, inte förtal.

Jag tror inte alls att verkligheten är fördomsfri. Det är ju just därför vi kämpar för en mindre fördomsfull värld. Där spelar Pride en stor roll. Återigen. Pride är en manifestation för alla människors rätt att älska och bli älskade. Det är sorgligt att man jämför homosexualitet med pedofili. Pedofili handlar knappast om ett samtycke från båda parterna.

Beselin verkar tro att bara för att man är normkritisk så vill man avskaffa alla normer. Så är det inte. Vi vill avskaffa normer som diskriminerar och skadar människor. Men ingen tycker att man ska sluta stå i kö till bankomaten för det. Det finns en väsentlig skillnad på normer och normer. Det känns som att Beselin försöker förlöjliga det viktiga arbetet som sker världen över. Människor mördas i världen p.g.a. sin sexuella läggning och Beselin väljer att prata om det hemska med ”om den manlige piloten skulle komma till jobbet i klänning”.

Jag hoppas dock fortfarande Beselin öppnar sitt hjärta och deltar i Pride. Det är aldrig försent att ändra sig.