Debattartikel publicerad i BLT 2020-08-25
Under sommaren skrev BLTs chefredaktör en krönika om att journalister måste få vara jobbiga. Artikeln kom dock till stor del att handla om hur jag och min man, som offentliga personer, tagit avstånd från BLT och vad det får för konsekvenser.
Det stämmer delvis att vi gjort det, men det sträcker sig långt bak i tiden och är definitivt ingen nyhet för chefredaktören. Faktum är att hon själv bjöd in mig och min man till ett personlig möte på redaktionen för några år sen med anledning av detta. Ett dödfött möte där jag mest kände mig som en handelsvara när jag gick därifrån.
Men istället för att skriva detta väljer hon att spekulera och måla upp en annan bild som det inte finns någon sanning i. Dessutom blanda in en fristående organisation som jag råkar ha en roll i. Det är inte bara anmärkningsvärt, det är en hårfin gräns för vad de etiska reglerna inom media tillåter.
Journalister har kanske ett av Sveriges viktigaste yrken. Speciellt viktig blir journalistiken när alternativa medier med särskild agenda tar fart och när information sprids på nätet på millisekunder. Det ställer helt andra krav på den traditionella journalistiken, krav på ödmjukhet och transparens. Det går inte längre att luta sig tillbaka och tro att man äger all världens informationsutbud. Det går inte att ensidigt hänga ut människor utan att visa andra sidan av historien. För inom kort har personen i fråga kunnat ge sin sida av saken via andra kanaler. Varför tog begreppet ”Fake news” sådan fart? Det var inte Trump som myntade det. Han bara utnyttjar det till sin fördel eftersom det är så många människor känner. Att man inte kan lita på nyheter. En farlig utveckling.
BLT har tyvärr fått ett rykte att vara just sådan. Jag är alltså inte ensam om att succesivt tagit avstånd från att kommentera i BLT med anledning av den höga risken att bli felciterad. Många offentliga personer i Blekinge vittnar om samma sak. Framförallt är rubriksättningen i tidningen nästan aldrig i harmoni med vad artikeln faktiskt handlar om.
Och med den stora konkurrens av medier som finns i Blekinge blir den enkla vägen att helt enkelt kontakta någon annan när man vill nå ut med information. Eller att hänvisa till redan publicerade citat när journalisterna från BLT ringer.
Det finns självklart journalister på BLT som jag fortsatt haft kontakt med. Men den genomgående magkänslan är att BLT inte drar sig för att svikta på sanningen i sin iver att sälja. Inte ens om det kan skada personer så till den milda grad att deras barn inte kan gå utanför dörren. Och försöker du få en rättelse möts du med kalla handen.
I de fall BLT känner sig åsidosatta med pressinbjudningar från mig eller från de organisationer jag företräder kan jag meddela att ingen annan tidning heller bjudits in. Ibland väljer man som politiker eller som organisation att använda sina egna sociala kanaler för att nå ut med information. Ibland väljer man att kontakta enskilda journalister som man känner att man kan lita på.
BLT behöver se över sitt eget agerande och inte sätta på sig offerkoftan för att man inte längre får vara först på alla nyheter. Att vara självkritisk och inte skylla på alla andra är ao. Det gäller även journalister.
Länk till Krönikan ”Visst är vi journalister jobbiga typer”