Sverige har rätt strategi men möjligen egoistiska medborgare

Publicerad i Succé 2020-07-03

Så här kommer ännu ett inlägg i samhällsdebatten om Corona. Trots att jag själv spyr på samtalsämnet snart men ingenting är som det brukar vara och det känns som att det aldrig får ett slut. Corona påverkar allt just nu och visst har pandemin förändrat beteendet hos många svenskar men definitivt inte hos alla. Konflikterna haglar som vanligt om vad som är rätt eller fel.

Jag hoppas innerligt att vi valt rätt strategi med frihet under ansvar och ingenting får mig heller att tro något annat utom möjligen folks ovilja att följa rekommendationer.

Tegnell, Sveriges kanske mest hatade (och älskade person) just nu, får ta många smällar. Trots att han egentligen inte har något med någons beteende att göra. Bara för att Tegnell inte kräver att alla ska ha munskydd betyder inte detta att man inte får ta på sig munskydd.
Det är heller inte Tegnells fel att människor flockas tätt på stränder, i
affärer eller på fester trots restriktioner om att hålla avstånd. Det kallas egenansvar och det är just den strategin som Sverige valt. För att de psykiska konsekvenserna av en total lockdown med poliser som vakar över sina medborgare skulle kunna få betydligt värre konsekvenser än smittan i sig. Jag kan bara se till mig själv som jobbat hemifrån i tre månader nu. Hade inte semestern stått för dörren med tillgång till en båt som man kan packa in familjen i hade jag nog gått under. Att vara socialt distanserad var tuffare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.

Jag tycker Sverige har en bra strategi över lag. Det vi misslyckats med är att skydda våra äldre och framför allt våra äldreboenden. Där har det helt klart saknats tuffa politiska beslut om skyddskläder etc. De besluten kommer nu, alldeles för sent. Det finns mycket att lära om detta och än har vi inte facit. Att dela länkar i sociala medier om dödstal per capita för specifika dagar och jämföra med andra länder som har lockdown visar bara på okunskap och tunnelseende. Ingen kan veta förrän pandemin är över, så varför lägga energi på att gnälla. Dessutom krävs det att alla länder mäter på samma sätt för att siffrorna ska vara trovärdiga. Så är det inte.

Well well. Happy Pride får man väl säga åtminstone. I år för första gången kördes en global Pride digitalt. Annorlunda, absolut men oroliga tider kräver nya idéer. För ingen pandemi i världen får stoppa kampen för mänskliga rättigheter. I dessa tider kanske viktigare än någonsin. Ut och njut av sommaren men följ restriktionerna och håll avstånd, bara gör det!

Trevlig sommar!

 

För att komma till webbtidningsversionen tryck här.

Eurovision Song Contest borde genomförts på distans

Krönika publicerad i Succé 2020-05-22

SVTs programidé om ”Sveriges tolva” är genial och då menar jag inte införprogrammet där de totalt slaktade alla låtar genom att låta några tyckare prata sönder dem så ingen kunde höra något. För att inte tala om hur de totalt sågade bidrag efter bidrag (förutom Sveriges som såklart skulle hyllas).

Nej, jag syftar på torsdagens program då Sverige skulle rösta fram sin egen favorit. Det land som skulle fått Sveriges 12a om tävlingen genomförts. De visste vad som behövdes för att mätta en hungrig Eurovisionnörd och jag kan bara tänka hur många andra Eurovisionfans runt om i Europa som satt och tittade. Att höra Edward af Silléns sarkastiska stämma mellan låtarna kändes som ett fint plåster på såren för oss vars höjdpunkt på året är Eurovisionveckan. Aldrig har man väl blivit så glad av att se gamla Eurovisionvykort.

Ja det är knäppt, men det fick mig också att inse att man borde fått mer… Varför i helskotta ställde vi in Eurovision?? Det måste vara det absolut sämsta beslut EBU någonsin tagit. Allt fanns ju där, i en tid när folk behöver det som mest. Värdland med
programledare och ett färdigt programupplägg. 41 bidrag med artister som sett fram emot att få tävla och låtskrivare som kämpat med sina låtar. Ja, självklart var det rätt beslut att inte samla fans från hela Europa eller flyga in artister från 40-talet länder till Rotterdam. Men vi har de digitala lösningarna. Förinspelade liveframträdanden från respektive land och en tävling utan livepublik hade varit bättre än inget. Själva röstnings-
momentet hade varit detsamma, att varje land ringer in på länk som de alltid gör. Några avsteg från det ordinarie regelverket hade vi också fått leva med.

Hyllningsprogrammet ”Europe shine a light” var knappt konstgjord andning. Det var deprimerande att se alla artister som gått miste om sitt livs största upplevelse. ”2020, året då Eurovision Song Contest genomfördes på distans. Det var annorlunda men häftigt med ett enat Europa fast på länk. En fin kväll för alla som just då satt i
karantän p.g.a. ett nytt dödligt virus.” Det hade väl varit något att skriva till historien istället? Ja, det är synd om Holland som då inte hade fått möjlighet att arrangera hela den traditionella Eurovisionfesten och kanske gått miste om en del intäkter för kalaset. Men det är synd om studenterna också som inte får fira en riktig student i år. Det är en speciell situation vi befinner oss i och vi behöver göra det bästa vi kan av den.  Aldrig förr har vi sett så konstruktiva digitala lösningar för att mötas och sprida kärlek och glädje. Eurovision borde definitivt genomförts på distans.

För att komma till webbtidningsversionen tryck här.

Cissi Wallins krönika sätter fingret på varför jag inte kan kalla mig feminist

Cissi Wallin skriver under fredagen en krönika i Expressen där hon ifrågasätter bredheten i begreppet feminism. 

Wallin är frustrerad över att hennes rörelse blivit för stor och okontrollerbar och hon blottar sig med att hon minsann bara är beredd att kämpa för vissa människors rättigheter. Krönikan visar det jag själv känt länge när det kommer till feminism. Att det finns en självbevarelsedrift hos många feminister som är viktigare än frågan i sig. När rörelsen och att passa in i rörelsen är viktigare syftet. 

När Cissi Wallin raljerar om att transpersoner inte kan veta hur det är att vara kvinna, spottar på hela skönhetsbranschen där många kvinnor verkar och ifrågasätter män som vill engagera sig i kvinnojourer så sätter hon fingret på varför jag inte kan kalla mig feminist.

Wallin har visserligen rätt i en sak. När man ifrågasätter feminismen är människor väldigt snabba med att svara att ”feminismen är vad du själv vill att den ska vara”. För luddigt, det håller jag med om. Då kan man lika gärna förorda generella mänskliga rättigheter, vilket också är slutsatsen jag landat i. Att endast fokusera på feminism innebär att vi glömmer bort det faktum att det finns flera faktorer som spelar in när människor diskrimineras, nämligen intersektionalitet. Där jämställdhet mellan kön bara är en liten del av många faktorer. 

Nu väljer väl inte Cissi Wallin sina bilder själv men att publicera en regnbågsflaggan intill hennes krönika är inte bara ett hån mot hela HBTQ-rörelsen. Den förklarar också krig och blottar det faktum att Wallin tycker att HBTQ-frågan fått för stor uppmärksamhet. I ett inlägg på Instagram skriver RFSLs ordförande en kommentar på Wallins krönika varpå Wallin svarar: ”Förlåt men ska jag alltså på allvar ta en feministisk debatt med en ordförande för ett förbund som vurmar för och glorifierar såväl sexköp som surrogatindustrin?” Wallin är inte ett dugg intresserad av några komplexa debatter kring HBTQ-personers rättigheter för hon har ju redan bestämt sig. Riksorganisationen för homo, bi- och transpersoners rättigheter ska man inte lyssna på. Oavsett vad de säger eller vilka förtryckta människor de företräder. 

Det finns och har funnits ett viktigt syfte med feminismen och jag böjer mig för och tackar de kvinnor som en gång kämpade för våra rättigheter och för att vi är där vi är idag. Men tyvärr har dagens självutnämnda ledare för samma rörelse förstört allt den stod för genom att sätta sig själva i första rum och tjäna pengar och uppmärksamhet på att trycka ner andra och gärna personer av det manliga könet. Det är inte bara pinsamt, det är samma typ av förtryck de påstår sig kämpa emot.