Att BLT tar på sig offerkoftan hjälper föga

Debattartikel publicerad i BLT 2020-08-25

Under sommaren skrev BLTs chefredaktör en krönika om att journalister måste få vara jobbiga. Artikeln kom dock till stor del att handla om hur jag och min man, som offentliga personer, tagit avstånd från BLT och vad det får för konsekvenser.

Det stämmer delvis att vi gjort det, men det sträcker sig långt bak i tiden och är definitivt ingen nyhet för chefredaktören. Faktum är att hon själv bjöd in mig och min man till ett personlig möte på redaktionen för några år sen med anledning av detta. Ett dödfött möte där jag mest kände mig som en handelsvara när jag gick därifrån.

Men istället för att skriva detta väljer hon att spekulera och måla upp en annan bild som det inte finns någon sanning i. Dessutom blanda in en fristående organisation som jag råkar ha en roll i. Det är inte bara anmärkningsvärt, det är en hårfin gräns för vad de etiska reglerna inom media tillåter.

Journalister har kanske ett av Sveriges viktigaste yrken. Speciellt viktig blir journalistiken när alternativa medier med särskild agenda tar fart och när information sprids på nätet på millisekunder. Det ställer helt andra krav på den traditionella journalistiken, krav på ödmjukhet och transparens. Det går inte längre att luta sig tillbaka och tro att man äger all världens informationsutbud. Det går inte att ensidigt hänga ut människor utan att visa andra sidan av historien. För inom kort har personen i fråga kunnat ge sin sida av saken via andra kanaler. Varför tog begreppet ”Fake news” sådan fart? Det var inte Trump som myntade det. Han bara utnyttjar det till sin fördel eftersom det är så många människor känner. Att man inte kan lita på nyheter. En farlig utveckling.

BLT har tyvärr fått ett rykte att vara just sådan. Jag är alltså inte ensam om att succesivt tagit avstånd från att kommentera i BLT med anledning av den höga risken att bli felciterad. Många offentliga personer i Blekinge vittnar om samma sak. Framförallt är rubriksättningen i tidningen nästan aldrig i harmoni med vad artikeln faktiskt handlar om.

Och med den stora konkurrens av medier som finns i Blekinge blir den enkla vägen att helt enkelt kontakta någon annan när man vill nå ut med information. Eller att hänvisa till redan publicerade citat när journalisterna från BLT ringer.

Det finns självklart journalister på BLT som jag fortsatt haft kontakt med. Men den genomgående magkänslan är att BLT inte drar sig för att svikta på sanningen i sin iver att sälja. Inte ens om det kan skada personer så till den milda grad att deras barn inte kan gå utanför dörren. Och försöker du få en rättelse möts du med kalla handen.

I de fall BLT känner sig åsidosatta med pressinbjudningar från mig eller från de organisationer jag företräder kan jag meddela att ingen annan tidning heller bjudits in. Ibland väljer man som politiker eller som organisation att använda sina egna sociala kanaler för att nå ut med information. Ibland väljer man att kontakta enskilda journalister som man känner att man kan lita på.

BLT behöver se över sitt eget agerande och inte sätta på sig offerkoftan för att man inte längre får vara först på alla nyheter. Att vara självkritisk och inte skylla på alla andra är ao. Det gäller även journalister.

Länk till Krönikan ”Visst är vi journalister jobbiga typer”

Sverige har rätt strategi men möjligen egoistiska medborgare

Publicerad i Succé 2020-07-03

Så här kommer ännu ett inlägg i samhällsdebatten om Corona. Trots att jag själv spyr på samtalsämnet snart men ingenting är som det brukar vara och det känns som att det aldrig får ett slut. Corona påverkar allt just nu och visst har pandemin förändrat beteendet hos många svenskar men definitivt inte hos alla. Konflikterna haglar som vanligt om vad som är rätt eller fel.

Jag hoppas innerligt att vi valt rätt strategi med frihet under ansvar och ingenting får mig heller att tro något annat utom möjligen folks ovilja att följa rekommendationer.

Tegnell, Sveriges kanske mest hatade (och älskade person) just nu, får ta många smällar. Trots att han egentligen inte har något med någons beteende att göra. Bara för att Tegnell inte kräver att alla ska ha munskydd betyder inte detta att man inte får ta på sig munskydd.
Det är heller inte Tegnells fel att människor flockas tätt på stränder, i
affärer eller på fester trots restriktioner om att hålla avstånd. Det kallas egenansvar och det är just den strategin som Sverige valt. För att de psykiska konsekvenserna av en total lockdown med poliser som vakar över sina medborgare skulle kunna få betydligt värre konsekvenser än smittan i sig. Jag kan bara se till mig själv som jobbat hemifrån i tre månader nu. Hade inte semestern stått för dörren med tillgång till en båt som man kan packa in familjen i hade jag nog gått under. Att vara socialt distanserad var tuffare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.

Jag tycker Sverige har en bra strategi över lag. Det vi misslyckats med är att skydda våra äldre och framför allt våra äldreboenden. Där har det helt klart saknats tuffa politiska beslut om skyddskläder etc. De besluten kommer nu, alldeles för sent. Det finns mycket att lära om detta och än har vi inte facit. Att dela länkar i sociala medier om dödstal per capita för specifika dagar och jämföra med andra länder som har lockdown visar bara på okunskap och tunnelseende. Ingen kan veta förrän pandemin är över, så varför lägga energi på att gnälla. Dessutom krävs det att alla länder mäter på samma sätt för att siffrorna ska vara trovärdiga. Så är det inte.

Well well. Happy Pride får man väl säga åtminstone. I år för första gången kördes en global Pride digitalt. Annorlunda, absolut men oroliga tider kräver nya idéer. För ingen pandemi i världen får stoppa kampen för mänskliga rättigheter. I dessa tider kanske viktigare än någonsin. Ut och njut av sommaren men följ restriktionerna och håll avstånd, bara gör det!

Trevlig sommar!

 

För att komma till webbtidningsversionen tryck här.

Eurovision Song Contest borde genomförts på distans

Krönika publicerad i Succé 2020-05-22

SVTs programidé om ”Sveriges tolva” är genial och då menar jag inte införprogrammet där de totalt slaktade alla låtar genom att låta några tyckare prata sönder dem så ingen kunde höra något. För att inte tala om hur de totalt sågade bidrag efter bidrag (förutom Sveriges som såklart skulle hyllas).

Nej, jag syftar på torsdagens program då Sverige skulle rösta fram sin egen favorit. Det land som skulle fått Sveriges 12a om tävlingen genomförts. De visste vad som behövdes för att mätta en hungrig Eurovisionnörd och jag kan bara tänka hur många andra Eurovisionfans runt om i Europa som satt och tittade. Att höra Edward af Silléns sarkastiska stämma mellan låtarna kändes som ett fint plåster på såren för oss vars höjdpunkt på året är Eurovisionveckan. Aldrig har man väl blivit så glad av att se gamla Eurovisionvykort.

Ja det är knäppt, men det fick mig också att inse att man borde fått mer… Varför i helskotta ställde vi in Eurovision?? Det måste vara det absolut sämsta beslut EBU någonsin tagit. Allt fanns ju där, i en tid när folk behöver det som mest. Värdland med
programledare och ett färdigt programupplägg. 41 bidrag med artister som sett fram emot att få tävla och låtskrivare som kämpat med sina låtar. Ja, självklart var det rätt beslut att inte samla fans från hela Europa eller flyga in artister från 40-talet länder till Rotterdam. Men vi har de digitala lösningarna. Förinspelade liveframträdanden från respektive land och en tävling utan livepublik hade varit bättre än inget. Själva röstnings-
momentet hade varit detsamma, att varje land ringer in på länk som de alltid gör. Några avsteg från det ordinarie regelverket hade vi också fått leva med.

Hyllningsprogrammet ”Europe shine a light” var knappt konstgjord andning. Det var deprimerande att se alla artister som gått miste om sitt livs största upplevelse. ”2020, året då Eurovision Song Contest genomfördes på distans. Det var annorlunda men häftigt med ett enat Europa fast på länk. En fin kväll för alla som just då satt i
karantän p.g.a. ett nytt dödligt virus.” Det hade väl varit något att skriva till historien istället? Ja, det är synd om Holland som då inte hade fått möjlighet att arrangera hela den traditionella Eurovisionfesten och kanske gått miste om en del intäkter för kalaset. Men det är synd om studenterna också som inte får fira en riktig student i år. Det är en speciell situation vi befinner oss i och vi behöver göra det bästa vi kan av den.  Aldrig förr har vi sett så konstruktiva digitala lösningar för att mötas och sprida kärlek och glädje. Eurovision borde definitivt genomförts på distans.

För att komma till webbtidningsversionen tryck här.