Thorsten Flinck borde fått tävla i Melodifestivalen

Publicerad i Succé 2020-02-21

Årets melloturné har kommit halvvägs. SVT fortsätter trenden med att låta random artister agera programledare, men vi får väl ändå erkänna att det funkar i år. Det är stundvis ett krystat manus och en trio av Lina Hedlund, Linnea Henriksson och David Sundin är en, utan att överdriva, udda kombination men de har visat att det funkar (så länge de kör var för sig).

Foto: Håkan Linder

I övrigt känns det som att de flesta bidrag gått lite obemärkt förbi och att vi fortfarande väntar på att få höra vinnarlåten. Förutom en artist då, en artist som inte ens deltog. För bara några dagar innan deltävling nummer två gavs beskedet att SVT stoppar Thorsten
Flinck från att tävla i Melodifestivalen. Orsaken; han är åtalad för brott. Han är alltså inte dömd, utan polisanmäld för för olaga hot och ringa skadegörelse och åklagaren har valt att gå vidare med åtal. Det olaga hotet och den ringa skadegörelsen består av ett trafikbråk där Thorsten ska ha slagit näven i den andra bilistens motorhuv. Intressant hur denna typ av “kändisbrott” ska vaskas genom hela rättssystemet när människor som grovt misshandlar andra, våldtar eller mördar behandlas som om de snattat godis på Maxi.

Men… det var inte min poäng i detta. Poängen är… Sen när fick SVT det statliga uppdraget att agera domare? Vad jag vet är SVTs uppdrag att producera TV. Thorsten Flinck är inte dömd och därmed oskyldig tills motsatsen bevisas. Men enligt (statliga) SVTs ledning så finns det en policy mot att delta om man befinner sig i en rättsprocess. Den har tydligen aldrig tillämpats tidigare, men den finns och ska därmed följas. Om man
däremot är dömd för grova brott (vilket brott som helst) och accepterat sin dom, varsågod att tävla i Sveriges största familjeprogram i arenor fyllda av dansande barn.

Det här är nog det mest ologiska beslutet jag sett i melodifestivalens historia. Det är dessutom orimligt att SVT inte kände till händelsen, som självklart rapporterats om i media sen tidigare och istället för att i god tid informera om beslutet stoppar framträdandet bara dagar innan det är dags att börja repa. Vi kan alla skratta lite åt Thorstens frustrerande intervjuer de senaste veckorna men faktum är att oavsett vad man tycker
om hans livsstil och udda framtoning har han rätt. Han borde självklart fått tävla, eftersom SVT i alla lägen ska agera neutralt. Vad de nu istället gjort är att döma en man på förhand. Sen kan man hänvisa till vilka policys man vill, det hjälper inte.

Låten då? Ja även om ersättaren Jan Johansen tappert försökt repa in den på några timmar och försöka ge låten
rättvisa på scen så blev det platt fall. Ska vi vara helt ärliga så hade inte Thorsten Flinck heller gått vidare, ens till topp 5, så det inkomstbortfall som Thorsten anklagat SVT för kan vi nog räkna bort.Men principen ska ändå gälla. Thorsten skulle självklart fått tävla i årets melodifestival. Lika självklart som att förhandsfavoriterna Mohombi och Mariette går direkt till final trots att vi alla vet att det är Drängarna och Anis som skulle lyfta taket i Friends arena. Underskatta aldrig 90-talsnostalgi med tonartshöjning.

Årets bästa hittills: Christer Björkman finns inte.

För att komma till webbtidningsversionen tryck här.

Slöjförbud löser ingenting

Publicerad i Succé 2020-01-23

Låt mig börja denna krönika med att konstatera en sak. Ja, slöja är ofta ett tecken på ett kvinnoförtryck vi aldrig ska acceptera i Sverige. Aldrig! Så har vi klargjort det. Men att förbjuda ett klädesplagg har en helt annan innebörd. Speciellt när vi pratar om ett plagg som bara täcker håret och inte ansiktet, som ju är en helt annan diskussion då det kan påverka andra.

Jag menar att förbud absolut kan vara befogade då det finns en risk för att kränka eller skada andra människor. Men i övrigt är det självklart för mig att ifrågasätta alla typer av förslag på förbud, eftersom förbud i sig inte har något annat syfte än att begränsa människors frihet.

Det är alldeles uppenbart att det är många slöjförbudsförespråkare som egentligen bara vill göra just det, begränsa. Debattörer som i ena stund propagerar för slöjförbud som ska befria barn från religiös propaganda och i nästa stund vill värna de kristna traditionerna har knappast kvinnors bästa i fokus. De vill begränsa det som
är främmande, helst stänga gränsen till Sverige och framförallt inte tillåta någon annan religion än deras egen. En främlingsfientlighet jag aldrig kan ställa mig bakom.

Jag förstår frustrationen kring slöjan, jag känner den själv. Men tror ni verkligen att ett slöjförbud skulle lösa problemet med kvinnoförtryck? Aldrig. De patriarkala svin som förtrycker kvinnor kommer hitta nya sätt att
förtrycka och förminska och att förbjuda ett tygstycke löser därför ingenting. Tvärtom sätter det kvinnor i en värre situation då vi talar om för dem att de måste gå emot sin egen integritet och visa sin kropp mer än vad de själva vill. För som i exempelvis Skurups kommuns fall, där politiker formulerat ett beslut med att “förbjuda huvudduk som har till syfte att dölja”, betyder det också att cancersjuka kvinnor som blivit av med sitt hår måste slänga sjalen om beslutet ska följas. Återigen löser slöjförbud inte det grundläggande problemet, som i detta fall handlar om kvinnoförtryck och barns rättigheter.

Vi har en rutin i Sverige för hur vi ska agera vid oro för barn. Vi ska utan att tveka anmäla detta till socialtjänsten. Kanske borde debatten istället handla om hur vi kan förbättra denna rutin? Kanske ska vi ge skolan och socialtjänsten större möjlighet att agera mot föräldrarna när flickor mot sin vilja tvingas bära ett visst plagg. Kanske ska vi sätta hårt mot hårt och kräva att samtliga flickor som kommer till skolan med slöja utreds av socialtjänsten för att säkerställa att det inte föreligger tvång. Vi ska nämligen inte glömma att slöjan i vissa fall bidragit till att just upptäcka barn som far illa. Ett barn som från ena till andra dagen plötsligt dyker upp i skolan med slöja och börjar täcka sig mer och mer, ger skolpersonalen en signal om att det kanske inte står helt rätt till hemma och kan då agera.

Det borde finnas massor med förslag som bejakar barns och kvinnors rättigheter, men det enda som hörs
just nu är “förbjud slöjan”. Ett förbud som i praktiken bara innebär att vi istället för att tvinga kvinnor klä på sig tvingar kvinnor klä av sig. Som poliserna i Frankrike som, för bara några år sen, hotade en kvinna med pepparspray om hon inte klädde av sig på stranden för att hon hade för täckande kläder. Lurigt moment 22 det där, hur vi ständigt hittar nya sätt att bestämma över (framförallt) kvinnor och förminska deras rätt till sin egen kropp. Förslaget om slöjförbud visar därför sorgligt nog bara att vi inte kommit någonstans överhuvudtaget i kampen om jämställdhet, och att vi lägger oss platta för snabba lösningar utan att ta tag i de verkliga problemen.

För att komma till webbtidningsversionen tryck här.

Sluta skambelägga människor

Krönika publicerad i Succé 2019-12-13

Om vi ska se tillbaka på de senaste årens debatter, inte ovanligt förekommande från ledande politiker i regeringsställning, så kan vi nog sammanfatta det med ett ord. ”Skam”.

Flygskam, köttskam, plastskam och nu också en rejäl konsumtionsskam. Nu ska vi sluta handla julklappar till våra barn och vi ska definitivt inte handla julklapparna under någon tramsig rea utan snarare avskaffa rea. Vi har hört era argument och det har inte undgått någon att vi alla har ett ansvar att uppnå en hållbar framtid. Men skammen, vad gör den för nytta?

Det mest intressanta är att de som skambelägger andra oftast är de som är priviligierade med möjligheten att välja. Den som skriker högst om minskat flygande och höjd bensinskatt är i själva verket den som har råd att åka första klass på flyget och som inte behöver ta bilen 10 mil dagligen till jobbet för att försörja sin familj. Den som skriker om minskad konsumtion är den som själv har möjlighet att kunna köpa precis vad den vill. Det är alltså människor med stort socialt nätverk och högt kapital som kan unna sig lyxen att avstå och därmed känna sig som bättre människor och samtidigt peka finger åt andra som oftast inte har något val.

Det är familjen som vartannat år åker på charterresa som nu ska känna skam över sin flygresa och istället ta tåget till kommunala nöjesfältet Liseberg. Det är familjen som inte har råd att alltid välja det dyra svenska köttet i affären eller den veganska biffen som nu ska känna skam vid middagsbordet. Det är den ensamstående föräldern som handlat barnens önskelista på Black Friday som nu ska känna skam över sina inköp och
dessutom lämna affären utan påse eftersom det kändes som en onödig kostnad. Det är vanliga människor med begränsat handlingsutrymme som får ta den största smällen för att ledande politiker ska förbättra sitt eget samvete.

Självklart behöver vi prata om överkonsumtion och vårt gemensamma ansvar. Men det verkar som att vissa politiker och samhällsdebattörer tror att vi löser problem genom att skambelägga människor. Det löser ingenting, det resulterar i barn med panikångest och vuxna i depression. Det är snarare något att skämmas för.

För att komma till webbtidningsversionen tryck här.